Nyckeln till matematiken finns i upplevelsen.

Upplevelsebaserade miljöer erbjuder något annat än klassrummet.

Klassrummet, som vi känner det, uppstod under införandet av den svenska folkskolan under 1800-talet. När det blev obligatoriskt för varje socken att ha en skola för barnen att gå i sköt behovet av lokaler i höjden, och inspirerat av den pågående industrialiseringen inreddes rummen med bänkar i rader, lätta att övervaka och disciplinera. Och så har det sett ut – med vissa moderniseringar – fram till nu. Men tänk om klassrummet inte är den miljö där man lär sig bäst?

I dag är det tydligt för forskare, lärare och inte minst barnen själva att det traditionella klassrummet inte alltid är den bästa inlärningsmiljön. Den sociala aspekten, med många människor runt omkring, kan vara en anledning. Har man svårt att koncentrera sig, kan ett rum med 25-30 klasskamrater ha svårt att leverera den arbetsro man behöver.

I studier bedrivna på Universeum har professor Lena Pareto tillsammans med sina studenter forskat kring hur en alternativ, upplevelsebaserad miljö kan kan fungera för barn som inte kommer till sin rätt i en traditionell klassrumsmiljö. På husets plan 4 hittar vi Mathrix, Universeums matematikutställning som består av fyra interaktiva och engagerande aktivitetsområden. Områdena har olika teman och aktiviteterna varierar – från enklare utmaningar med klossar till augmented reality-applikationer som kombinerar digitala objekt med den fysiska verkligheten genom till exempel kameror och sensorer.

– Matematikundervisning består ofta av att läraren förklarar framme vid tavlan, och att elever jobbar enskilt i sin räknebok med uppgifter som beskrivs med det matematiska språket, det vill säga på ett abstrakt plan. Har du inte förståelsen att göra om det abstrakta till något begripligt, är det svårt att göra något alls. I Mathrix kan du prova dig fram och se vad som händer, säger Lena Pareto.

Mathrix gör det enklare att förstå matematiken.

Mathrix riktar sig främst till tonåringar (13–18 år) men pilotstudien inkluderade även yngre elever i grundskolan, baserat på vilka klasser studiens deltagande lärare undervisade i. Varje lärare valde ut två till fyra elever från sin klass som de ansåg kunde ha särskild nytta av att testa en annorlunda lärmiljö i matematik och planerade själva besöken i Mathrix utifrån de elever som skulle följa med. Lärarna undervisade sedan sin grupp av elever under två tillfällen, där de använde de lärstationer som de ansåg var mest lämpliga för gruppen.

Kombinationen av fysiska attribut som knappar, klossar och spakar och digital interaktion och feedback som Mathrix erbjuder visade sig bli ett hjälpmedel för att enklare förstå funktionen, metoden och reglerna inom matematiken. Koncept som tidigare framstått som abstrakta blev nu lättare att förstå, när det gick att se, känna och uppleva dem.

Genom att se hur en våg hamnar i jämnvikt när ekvationen man lägger med klossar väger jämt på båda sidorna, kan man experimentera sig fram till en lösning. Eller genom att se hur skuggan av en siluett ändrar storlek ju närmre väggen man flyttar den, kan man förstå hur skala och avstånd hänger ihop. Lekfullheten i övningarna, med många möjliga svar, lättade också på pressen att klara uppgiften och “svara rätt” – och skapade i stället ett intresse för att lära sig mer.

På Matematikbiennalens program.

Vid Matematikbiennalen, som delvis arrangerades på Universeum i januari 2026, deltog en lärarna från pilotstudien vid ett seminarium där de berättade om sina erfarenheter vid besöken på Mathrix och tiden efteråt. Flera av dem lyfte den sociala aspekten av studien, där tidigare tysta och inåtvända elever nu vågade ta ton: dels genom diskussion med varandra, men också genom att miljön i Mathrix skapade en trygghet att våga testa utan att vara rädd för att misslyckas.

Ett självförtroende som hängde med hem till skolan, enligt många lärare som följde med sina elever till Universeum. Kanske vågade eleven nu delta i en diskussion med andra – eller till och med visa en klasskompis hur man kan tänka.

Mathrix kompletterar klassrummet.

Man ska komma ihåg att Mathrix aldrig skulle kunna ersätta skolans vanliga undervisning. Men kanske kan det vara en kompletterande lärmiljö? Och effekterna av besöket i Mathrix – det nyvunna självförtroendet och ett nytt sätt att se på matematik – kan leva kvar tillbaka i klassrummet. Det som ligger i pipen nu är att söka pengar så att pilotstudien kan bli en större, mer långtgående studie.

– Blir resultaten samma där, och bekräftar det vi sett nu, är det en jättetydlig signal till alla skolor i närheten om att en relativt liten insats kan göra ett så stort avtryck på en del elever. Kan du vända någon tidigt och få ett driv att själv komma vidare är det ju värt hur mycket som helst, avslutar Lena Pareto.