Jan Westin går i pension

Publicerad: 2017-03-24
Bilder: Universeum

Efter 24 år tillsammans ska Universeums och Jan Westins vägar skiljas åt. Nästan i alla fall. Jan går i pension på söndag men kommer fortsätta jobba med djur, natur och artbevarande.

– Mina allra första barndomsminnen är från Björnön i Mälaren där jag kröp omkring i gräset och letade insekter, spindlar och andra småkryp samt njöt av ljudet från gräshoppor, stritar och fåglar, säger Jan Westin, vetenskaplig ledare och zoolog på Universeum, som går i pension på söndag.

Men trots att han går i pension från Universeum pensionerar han sig inte. Istället kommer mer tid finnas att jobba för att förverkliga Animals HOPE. HOPE står för Help Organisation and People Education och organisationen ska hjälpa ägarlösa djur i behov av vård, rehabilitering eller transport till en säkrare plats. Förebyggande informationsarbete om djurhantering är också en viktig uppgift i detta sammanhang. Dessutom är Jan engagerad i organisationen The Perfect World Foundation som jobbar för artbevarande på bred front.

– Planen är att fortsätta sprida information om djur och artbevarande. Nyckeln är kunskap och förståelse för varför det är helt nödvändigt att vi bevarar den biologiska mångfalden både lokalt och globalt, säger Jan.

Och just kunskapsspridning var en stor drivkraft när Jan första gången fick tanken på att skapa ett “Kunskapens hus”. Planeringsarbetet började redan 1993, den 8 juni, ett återkommande datum i Jans och Universeums historia. 

 

Lång tids planering

Efter erlagd doktorsexamen 1989 om den hormonella bakgrunden till fåglars beteenden fick Jan arbete som informatör vid Göteborgs universitet. Det var under denna tid som planeringsarbetet för “Kunskapens hus” startade. Han presenterade sina planer för den naturvetenskapliga fakulteten tidigt i processen men möttes av skepsis.

– De sa i princip att jag gärna fick hålla på med projektet så länge det inte skedde på arbetstid. Det var väldigt få som trodde på mig i början, säger Jan.

Men tack vare en skicklig illustratör som kunde omsätta Jans tankar i bild och förmedla den wow-faktor som krävs, lyftes visionen till en ny nivå. Kort därefter fick universitetsledningen reda på planerna. De blev mer eller mindre eld och lågor och gav Jan möjligheten att jobba vidare med sina planer. Nu skulle ett Kunskapens hus med vatten i fokus byggas.

Till en början letade projektet befintliga byggnader i Göteborg. Men det skulle visa sig vara en utmaning då nästan hela staden är byggd på lera. Och akvarier fyllda med 3 miljoner liter vatten blir ganska tunga. Efter många om och men var det kommande Kunskapens hus skulle ligga bestämdes det slutligen att Korsvägen var det perfekta stället ur flera aspekter. Och ett nytt hus skulle byggas på stabil berggrund.

 

Grundare

Från att ha varit ett rent universitetsprojekt slogs Kunskapens hus-projektet ihop med ett annat projekt med syfte att flytta Experimentums verksamhet från Tollered till Hisingen. Chalmers, Västsvenska Handelskammaren och Göteborgsregionens kommunalförbund gick tillsammans med Göteborgs universitet in som grundare av “Korsvägen vetenskapscentrum” och Jans roll blev huvudsakligen att förverkliga planerna för de “levande” avdelningarna Vattnets väg, Akvariehallen, Regnskogen.

Så 1997 spikades en affärsplan för projekt Korsvägen och först nu kunde Jan känna att det var på riktigt. Ett vetenskapscentrum med både levande miljöer och tekniska utställningar. Något verkligen konkret. Men han fick slita för att få gehör för att byggnaden skulle dimensioneras för 600 000 besökare årligen. Det sågs som mer realistiskt att det skulle handla om 300 000 besökare.
– Man måste ha visioner! Och kolla nu ligger vi på runt 600 000 gäster och det finns planer på att bygga ut, säger Jan.

 

Lanterna magica

I och med att Göteborg skulle få ett nytt tydligt landmärke utlystes en arkitekttävling. Den viktigaste aspekten var att det skulle vara ett miljövänligt hus och att det skulle rymma både Jans vision och de tekniska avdelningarna.
– Det kom in mycket varierande förslag, det ena konstigare än det andra. Det var tydligt att de flesta inte hade lyssnat alls på önskemålen. Men ett förslag stack ut, Wingårdhs arkitektbyrå hade gjort precis som jag visualiserade mig det hela och presenterade sin “Lanterna magica”, säger Jan.

Inspiration hur insidan skulle se ut hämtades framförallt från USA där akvarier i Tennessee, Florida och Boston fick stå som förlagor.

Så den 31 augusti 1999 sattes spaden i jorden och bygget av vetenskapscentret påbörjades. Ett intensivt arbete inleddes också med att ta fram innehåll och material till centret. Men på grund av en åtta månader lång byggstartsförsening orsakad av en tvist om flyttande av några hus blev det stressigt att få till många moment på slutet.
– Det var panik på slutet. I stället för att finkalibrera akvarierna och vänja fåglarna vid regnskogen blev det “in med vatten, in med fisk och in med kungen”, säger Jan.

 

Invigning och fortsättning

Kung Carl XVI Gustaf är högste beskyddare och invigde Universeum den 8 juni 2001. Men i och med att vattnet inte hann renas ordentligt innan invigningen utbröt en hysterisk algblomning. Under rundvandringen fick Jan förklara för kungen vad han egentligen borde se i den gröngrumliga vattentanken. Men trots det stod Universeum på sin plats. Och trots motgångar och skeptiker fungerade allt över förväntan.

– Alltifrån början har jag varit helt fokuserad på Universeum och min ambition var att vara involverad i allt. Att kunna allt alla andra kunde. Men med tiden har jag fått släppa på den principen. Nu ser jag att allt fungerar bra och jag lämnar över Universeum med varm hand, säger Jan.

Men Jan är inte ensam om att ha byggt upp Universeum. Något han ihärdigt lyfter fram.

– Massor av enormt kompetenta personer har arbetat helhjärtat för att fylla huset med både upplevelser och kunskap, säger Jan.

Dock hade inget av detta blivit till om Jan inte så envist under flera år hårdnackat vägrat låta sig påverkas av alla kritiker som menade att projektet inte var genomförbart. Så småningom övergick diskussionerna från att handla om att det var omöjligt till att det skulle bli svårt till var det skulle ligga och slutligen till vilket datum det äntligen skulle öppna.

– Man får inte vara lättpåverkad av negativ kritik när man ska driva något man verkligen tror på. Jag hoppas, tror och vet att det blir på samma sätt med Animals HOPE!, säger Jan.

Slutligen tycker Jan ändå att det känns bra att gå i pension. Den förväntade hetsen de sista dagarna uteblev. Det har istället varit förvånansvärt lugnt och Jan har kunnat ta in och njuta av de sista dagarna av en 24 år lång vänskap med Universeum.

– Jag känner mig väldigt nöjd när jag kommer på morgonen och det utanför står en hel förskoleklass i gula reflexvästar fulla av förväntan. Då kan jag verkligen känna “YES!”– vi har åstadkommit något bra. En av de roligaste sakerna med jobbet är att få människor att förstå. Kunskap är trots allt nyckeln till att rädda världen, säger Jan.